Stå upp för arbetarnas rättigheter i Kambodja

Debattartikel publicerad 13 juli på SvD Debatt:

Kambodjanska byggfacket BWTUC demonstrerar foto: BWTUC
Kambodjanska byggfacket BWTUC demonstrerar.                                                                   Foto: BWTUC
Medan svenska företag gör miljardvinster sliter arbetare hos deras leverantörer i Kambodja för löner som inte går att leva på. Nu tänker landets regering införa en lag som förbjuder fackföreningar att ställa krav på bättre arbetsvillkor. Vi vill att svenska företag som H&M och Ikea med produktion i Kambodja står upp för rätten att organisera sig och kräver att lagförslaget dras tillbaka, skriver flera fackförbund gemensamt.

De senaste veckorna har hundratals textilarbetare svimmat på grund av utmattning. Trots arbetsdagar på upp till 14 timmar räcker lönen ofta inte ens till för att kunna äta sig mätt. Också i den växande byggbranschen, liksom i skogs-, trä- och möbelindustrin är villkoren mycket dåliga och säkerheten usel. Enligt internationella arbetsorganisationen ILO dör ungefär fyra människor varje dag på sina jobb i Kambodja, de flesta på byggarbetsplatser och i tegeltillverkningen.

Samtidigt växer missnöjet och de senaste åren har en bred rörelse för levnadslöner och social rättvisa växt fram. Allt fler organiserar sig och har kunnat förbättra sina löner och villkor.

Nu vill regeringen tysta de fackföreningar och andra organisationer som kämpar mot orättvisorna. Ett nytt lagförslag förbjuder fackföreningar att ”ta ställning politiskt”. Detta innebär att det blir straffbart för facken att kritisera regeringen och till exempel kräva högre minimilöner eller bättre arbetsmarknadslagar.

Enligt förslaget måste alla fackförbund också registreras och godkännas av myndigheterna för att få fortsätta finnas. Detta är ett klart brott mot FN-organet ILO:s konvention om förenings- och organisationsfrihet som Kambodja åtagit sig att följa.

Det är också en farlig väg för det kambodjanska samhället att gå. Till och med Internationella Valutafonden IMF visar i en rapport på sambandet mellan en låg facklig organisering och hög ojämlikhet. Ojämlikheten leder i sin tur till lägre och mindre hållbar tillväxt. En hög ojämlikhet skapar även större social oro, vilket redan skett i Kambodja med förödande resultat. Förra året sköts fem arbetare till döds vid en demonstration för högre löner.

Bakom den kambodjanska regeringens försök att tysta fackföreningsrörelsen ligger troligtvis oron att de utländska företagen ska försvinna när kraven på högre löner växer. Svenska företag måste därför gå före och visa att de är beredda att börja betala levnadslöner och förbättra villkoren för arbetare hos sina underleverantörer.

Företag som Ikea och H&M har tack vare sin storlek en enorm makt att påverka. H&M är till exempel en av de allra största investerarna och den enskilt största europeiska köparen av kläder som producerats i landet, och var i juni ett av de företag som i ett öppet brev till regeringen protesterade mot det som nu sker i Kambodja. Om alla svenska företag gjorde gemensam sak och tog tydligare ställning för arbetsrätten skulle det kunna ge positiva effekter på hela arbetsmarknaden.

De måste göra klart att de inte accepterar inskränkningar i organisationsfriheten. Enligt OECD-ländernas gemensamma riktlinjer för multinationella företag har de en skyldighet att garantera fackliga rättigheter för alla anställda i sina leverantörsled.

Vi kräver idag att alla svenska företag som har verksamhet i Kambodja offentligt går ut och ställer krav på regeringen att ta tillbaka det anti-fackliga lagförslaget. Vi vill också se tydliga handlingsplaner för hur företagen ska säkerställa att anställda hos deras underleverantörer i Kambodja åtnjuter fackliga rättigheter, schysta arbetsvillkor och löner som går att leva på.

Utan fria fackföreningar blir arbetarna i Kambodja chanslösa – det är dags att agera nu!

Mikael Johansson, ordförande i Målareförbundet och Svenska bygg och träfacken (SBTF)

Per-Olof Sjöö, ordförande, GS-facket och globala facket BWI (Building and Wood Workers’ International)

Kristina Henschen, kanslichef, Union to Union

Johan Lindholm, ordförande, Byggnads

Jonas Wallin, ordförande, Elektrikerna

Peter Hellberg, första viceordförande, Unionen

Janne Rydén, ordförande, SEKO

Christer Wälivaara, generalsekreterare, Nordiska byggnads och träarbetarefederationen (NBTF)